”Den yttersta tragedin är inte de onda människornas brutalitet, utan de goda människornas tystnad.” Martin Luther Kings ord ekar i historien, ekar och bultar, som ett hjärtas slag. Dunk dunk dunk. Har vi inte lärt oss något av historien?

Det är historien vi i efterhand skriver som håller i domarklubban, som i efterhand berättar vilken väg som var rätt och vilken som var fel. Pang!

Igår valde Liberalerna att slå in på en väg som historien kommer att beskriva som ett vägval. Ett parti som beskriver sig som liberala är beredda att ta stöd av främlingsfientliga krafter. Ta stöd av ett parti som vill underminera medias möjlighet att granska, vill urholka asylrätten och skicka kvinnors rättigheter sisådär hundra år tillbaka i tiden.

Att Moderaterna och Kristdemokraterna redan fattat samma usla beslut är ingen ursäkt. Att följa med i galenskapen är att legitimera den, att avsäga sig all form av ansvar. Det är helt enkelt inte anständigt.

Det är naivt att tro att Sverigedemokraterna tyst kommer att ställa sig bakom en borgerlig regering utan att förvänta sig att få något tillbaka. Ska vi vara helt ärliga är det inte bara naivt, det är väldigt, väldigt korkat. SD har uttryckligen förklarat att de vill ha genomslag för sin ”politik”.

Det är alltså inte frågan om Liberalerna vill göra vad som helst för att få makten, det är frågan om att de är beredda att krypa upp i knät på ett parti som undergräver själva kärnan i vår demokrati. Ett parti som vill stänga gränser, stoppa fri media och inskränka kvinnors rättigheter. Det känns inte så himla liberalt när man tänker efter.

I en numera klassisk sketch skildrar Henrik Schyffert och Robert Gustafsson valet i Tyskland 1932, ett val där nazisterna inte fick egen majoritet utan fick stöd av andra partier för att driva sin politik.

Ska vi vara helt ärliga visste inte tyskarna vad vi vet idag, Schyffert och Gustafsson kastar ett löjets skimmer över tant Råbiffs resonemang, hur hon trots alla argument ändå väljer som hon gör. Schyfferts frustrerade replik: ”Snälla tant Råbiff, det är jävligt enkelt. Lyssna här nu, du har ett snällt parti och ett dumt parti. /…/ Om du vill leva ett snällt liv, då kan du inte låta de dumma bestämma” har blivit tv-historia.

Vad har vi lärt oss av historien? Ingenting verkar det som. Liberalerna har tagit ett kliv rakt in i mörkret.

Det är en mörk och sorglig dag för Sverige. En mörk dag för demokratin.

Vi behöver inte vara tysta nu, vi behöver göra våra röster hörda. Vi behöver försvara de som inte själva kan göra sina röster hörda. Vi behöver stå upp för mänskliga värden om allas lika rättigheter, oavsett kön, ursprung, läggning eller annat.

Det är faktiskt jävligt enkelt.

My Funcke och Mirja Snider, ordförande i Vänsterpartiet Värmland

Adina Schnelzer Magnusson, ombudsperson för Vänsterpartiet Värmland

Uppdaterades: 30 mar 2021